Jag blir så trött på mig själv! Jag kommer på mig själv att skylla ifrån mig hela tiden. Moget va? Mest skyller jag på min sjuka axel. "Jag kan inte" verkar ha blivit en rätt vanlig fras som kommer från mig. Men vad f*n, såhär är ju inte jag uppfostrad! Stark kvinna, klarar sig själv! Nu får det bli ändring på detta. Visst, vissa saker måste jag ju ha hjälp med i och med att axeln är nyopererad. För att den ska bli bra måste jag vara försiktig. Men, det får bli nån måtta på allt.
Funderar på hur det ska gå med Ture i helgen. Vi ska gå instruktörskurs och då behöver Ture vara med. Han blir superstressad av agility men tycker ändå det är så sjukt skoj. Jag BORDE ha varit och tittat på agility med Ture då han var liten. Jag BORDE ha varit med varje vecka när de tränade för att minska risken för just det som händer nu. Jag BORDE även har varit mera i stan, träffat mera andra hundar och varit på flera tävlingar för att vänja honom med den stressen. Nu är det 1000 gånger svårare att träna detta. Varför jag inte gjorde det? Lathet, brist på tid, brist på kunskap, rädsla för att Ture skulle bli skadad. Ja, listan kan bli lång.
De säger ju att hund nr 3 är den man lyckas med. Har ju några kvar innan det är aktuellt..
Men, nu är det bara så att för att detta ska bli bra, både jag och Ture är tillfreds med livet så måste vi ta tag i dessa problem. Och det gör vi!
Förhoppningsvis kan jag lita på honom i framtiden så pass mycket att vi kan tävla i agility.
Peace- out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar