Mycket hund nu..

Ja, den här bloggen börjar nog bli en hundblogg. Bara vill varna er som inte är intresserade :)

Ture har ju fått en riktigt trist ovana att skälla, skrika och göra utfall mot andra hundar. Mycket pga min osäkerhet men även hans osäkerhet. Vi började en kurs förra veckan för att få han att bli bättre på detta. Vi arbetar med BAT. BAT innebär att vända bort från faran och ta avstånd. Så om ni undrar varför vi är ute och vinglar på stan så är det för att träna. Det ser nog ut som vi försöker skippa alla hundmöten och så är det också. Vi tar mötena på långt avstånd. Allt mellan 15 meter och 50 meter. Det kan också vara så att jag inte ser dig eller stannar och pratar med dig, allt för att ge Ture en chans att bli bättre på hundmöten och få en bättre magkänsla gentemot andra hundar. Varför det har blivit såhär? Ja, det vete gudarna. Troligtvis har jag gjort nåt fel redan från början helt enkelt. Vore kanske ha varit en bra idé att socialisera valpen mera med andra hundar och vara på stan mera.

I helgen gick jag instruktörskurs i agility. Var väldigt spännande och lärorikt. Massor med saker som jag inte tänkt på fast jag kanske gjort dem omedvetet. Superbra lärare också! Nu är det meningen att jag ska ha 5 träningstillfällen och vara ledare för dem. Kanske man borde börja sätta igång med att förbereda redan? :)

Nästa vecka ska Amme och jag påbörja en kurs i Rallylydnad. Mest för att ha något att göra men också för att finslipa så vi blir tävlingsklara till sommaren :) Ska bli superkul att få börja jobba med Amme igen och bara koncentrera mig på henne! Hon är ju så himla duktig min lilla tjej <3

Agilityn får vänta för Tures del då han inte riktigt kan hålla sig i skinnet när det är så stökigt. Istället får Amme ta upp sin karriär som agilitystjärna ;) Hon få träna mest bara för att ha något att göra. Mycket för mattes skull. För att jag vill vara kvar i gruppen och fortsätta jobba.

Axeln då? Jo den känns. Gjorde en praktvurpa igår och landade direkt på axeln och höften. Aj! Verkar, tack och lov, som axeln inte tog någon större skada. Visst är den lite sjukare men inte alls så farligt som förut. Musklerna i överarmen känns inte lika "bubblig" mera så jag antar att blodansamlingarna börjar absorberas av kroppen. Skönt! Då finns det ju inget som retar vävnaden att bli inflammerad igen. 2 veckor kvar nu med slingan. Är så jäkla trött på den. Är bara i vägen hela tiden! Visserligen kanske det är det som är grejen med det..

Ska försöka lägga in lite filmer på bloggen. Måste bara komma på hur jag ska göra först :)