Bättre idag.

Idag är en bättre dag. Inte lika ont och helt enkelt bättre.

Var ut och gick en runda i Jomala city :) Tränade sen lite kort på parkeringen några moment från Rallylydnaden. Både Amme och Ture var duktiga. Känner mig nöjd så.

Var igår på Sökträning. Lika skoj som alltid. Ture var lite okoncentrerad och gjorde först tre hittaövningar. Han sökte hjälp flera gånger av mig och fick på sätt och vis det. Märkte att han jobbade rejält med nosen. Då jag hämtade honom andra gången så sov han rätt gott i sin bur inmojsad i sitt Back on track täcke. Gjorde två markeringsövningar, satt som en smäck. Kanske, kanske vi kan ta ett pyttesteg fram snart. Skynda långsamt med ettåringen.. Han har mycket i hjärnan nu.

Träning ikväll igen, hundmöten. Vi har nog en låååång väg att gå. Usch, hade hoppats på att slippa den här träningen men som en träningskompis sa "tänk vad du lär dig!" Det är sant men just nu känns det hopplöst och jobbigt. Ger det ett år till, sen måste det börja bli bättre. Vill inte göra vår tävlingsdebut först vid tre års ålder. :(

Planen är att jobba på hundmöten ett tag (kanske ett par månader) och sedan ta privatlektion med Hundens hus för att komma vidare. Mitt typiska sätt är att antingen gå för snabbt fram eller så vågar jag inte alls ta något steg framåt.  Kan behöva lite input från någon som bara tittar och är ärlig.

Imorgon måste jag nog ta mig in till stan igen och träna hundarna lite. Är som lite svårt med en arm, det måste jag erkänna!

Kan någon ge mig energi??

Fattar inte, är så sjukt omotiverad till allt. Det enda jag vill är att sitta i soffan och surfa, titta på tv och vila. Har aldrig varit såhär! Drar mig för att gå ut med hundarna (vilket jag normalt älskar) och orkar inte träffa människor. Får tvinga mig själv att fara iväg och träffa andra men blir otroligt pigg bara jag kommer iväg. Känns som jag blivit pensionär! Det är nog bara att inse, mår mycket bättre då Christian är hemma.

Har idag i alla fall fått igång en maskin tvätt, har date med moster G och ska ta mig ut med hundarna strax. Ikväll är det sökträning som jag ska ta mig till. Försöker ha något att göra varje dag men skulle ändå bara vilja vara hemma. Mycket konstig känsla!

Nästa vecka ska jag i alla fall gå på praktik. Det ska bli riktigt skoj!

Avslappning

Mycket kan man säga om Ture men slappna av kan han!

De utlovade filmerna :)

Mycket hund nu..

Ja, den här bloggen börjar nog bli en hundblogg. Bara vill varna er som inte är intresserade :)

Ture har ju fått en riktigt trist ovana att skälla, skrika och göra utfall mot andra hundar. Mycket pga min osäkerhet men även hans osäkerhet. Vi började en kurs förra veckan för att få han att bli bättre på detta. Vi arbetar med BAT. BAT innebär att vända bort från faran och ta avstånd. Så om ni undrar varför vi är ute och vinglar på stan så är det för att träna. Det ser nog ut som vi försöker skippa alla hundmöten och så är det också. Vi tar mötena på långt avstånd. Allt mellan 15 meter och 50 meter. Det kan också vara så att jag inte ser dig eller stannar och pratar med dig, allt för att ge Ture en chans att bli bättre på hundmöten och få en bättre magkänsla gentemot andra hundar. Varför det har blivit såhär? Ja, det vete gudarna. Troligtvis har jag gjort nåt fel redan från början helt enkelt. Vore kanske ha varit en bra idé att socialisera valpen mera med andra hundar och vara på stan mera.

I helgen gick jag instruktörskurs i agility. Var väldigt spännande och lärorikt. Massor med saker som jag inte tänkt på fast jag kanske gjort dem omedvetet. Superbra lärare också! Nu är det meningen att jag ska ha 5 träningstillfällen och vara ledare för dem. Kanske man borde börja sätta igång med att förbereda redan? :)

Nästa vecka ska Amme och jag påbörja en kurs i Rallylydnad. Mest för att ha något att göra men också för att finslipa så vi blir tävlingsklara till sommaren :) Ska bli superkul att få börja jobba med Amme igen och bara koncentrera mig på henne! Hon är ju så himla duktig min lilla tjej <3

Agilityn får vänta för Tures del då han inte riktigt kan hålla sig i skinnet när det är så stökigt. Istället får Amme ta upp sin karriär som agilitystjärna ;) Hon få träna mest bara för att ha något att göra. Mycket för mattes skull. För att jag vill vara kvar i gruppen och fortsätta jobba.

Axeln då? Jo den känns. Gjorde en praktvurpa igår och landade direkt på axeln och höften. Aj! Verkar, tack och lov, som axeln inte tog någon större skada. Visst är den lite sjukare men inte alls så farligt som förut. Musklerna i överarmen känns inte lika "bubblig" mera så jag antar att blodansamlingarna börjar absorberas av kroppen. Skönt! Då finns det ju inget som retar vävnaden att bli inflammerad igen. 2 veckor kvar nu med slingan. Är så jäkla trött på den. Är bara i vägen hela tiden! Visserligen kanske det är det som är grejen med det..

Ska försöka lägga in lite filmer på bloggen. Måste bara komma på hur jag ska göra först :)

Varför skylla ifrån sig?

Jag blir så trött på mig själv! Jag kommer på mig själv att skylla ifrån mig hela tiden. Moget va? Mest skyller jag på min sjuka axel. "Jag kan inte" verkar ha blivit en rätt vanlig fras som kommer från mig. Men vad f*n, såhär är ju inte jag uppfostrad! Stark kvinna, klarar sig själv! Nu får det bli ändring på detta. Visst, vissa saker måste jag ju ha hjälp med i och med att axeln är nyopererad. För att den ska bli bra måste jag vara försiktig. Men, det får bli nån måtta på allt.

Funderar på hur det ska gå med Ture i helgen. Vi ska gå instruktörskurs och då behöver Ture vara med. Han blir superstressad av agility men tycker ändå det är så sjukt skoj. Jag BORDE ha varit och tittat på agility med Ture då han var liten. Jag BORDE ha varit med varje vecka när de tränade för att minska risken för just det som händer nu. Jag BORDE även har varit mera i stan, träffat mera andra hundar och varit på flera tävlingar för att vänja honom med den stressen. Nu är det 1000 gånger svårare att träna detta. Varför jag inte gjorde det? Lathet, brist på tid, brist på kunskap, rädsla för att Ture skulle bli skadad. Ja, listan kan bli lång.

De säger ju att hund nr 3 är den man lyckas med. Har ju några kvar innan det är aktuellt..
Men, nu är det bara så att för att detta ska bli bra, både jag och Ture är tillfreds med livet så måste vi ta tag i dessa problem. Och det gör vi!
Förhoppningsvis kan jag lita på honom i framtiden så pass mycket att vi kan tävla i agility.
Peace- out!

Operation, check!

Ja, då var den gjord. Operationen alltså. Gjordes förra veckan, på onsdag. For till privatklinik och gjorde den då försäkringsbolaget helt plötsligt gick med på att betala. Skönt att ha den gjord men inte så skönt att ha ont. Onsdag och torsdag var rätt okej smärtmässigt. På fredagen tog oxycontinet slut och då började helvetet. Fy tusan vad ont jag hade. Inte likt nåt annat jag varit med om. Har kommit fram till att jag nog hade nervsmärta, vilket är svårt att medicinera bort med opioider. Jag gick som i en dimma och domnade bort ca tre timmar efter jag tagit tabletterna, sen hade jag ordentligt ont i tre timmar tills nästa dos. På söndagen vände smärtan, började då spy på morgonen så jag fattade att det inte var värt att ta mera opioider. På söndag kväll började allt kännas bättre och igår var en riktigt bra dag. Få peppa mig själv att faktiskt orka vara uppe men det går! Fick ett litet bakslag nu då jag inte tagit tabletterna med samma intervall, sitter nu och väntar på att medicinen ska göra sitt så jag får sova några timmar till. Passar på att skriva ett blogginlägg då :)

Vi har gjort om lite i entrén. Vi köpte en hatthylla och har fixat om lite. Mest för att få det lite redigare och mera krokar att hänga ytterkläder på för gäster. Det blir nog jättefint! Ska försöka ta mig in till stan imorgon och köpa några korgar.

Vi har även beställt ett skåp till toaletten. De är verkligen svindyra men vi bestämde att vi snällt får kosta på oss ett sådant då vi vill ha i samma serie som kommoden och spegelskåpet. Hoppas det blir fint!

Hundarna då? Jo, det går framåt. Långsamt. Ture och jag har inlett vår agilitykarriär. Han tycker det är hemskt roligt men blir rätt stressad och tänder till lite väl mycket. Senaste träningen vi var på så hoppade han på en annan hund och bet hål. Då försökte vi verkligen att hålla undan alla hundar så han inte skulle slippa dit. Blir svårt att lita på honom i fortsättningen.
Räddningssöket går bra. Vi gick tillbaka till ruta 1 och nu tycker jag faktiskt det funkar bättre med markeringen. Jag försöker träna in skallkommando men lyckas inte få honom att skälla hemma. C. Får honom att skälla då de leker så jag får snällt sätta mig med klickern då de leker och klicka in det då.

Vi har tränat lite trix här hemma då det lätt blir lite tråkigt på kvällarna. Båda hundarna tycker det är jätteskoj att lära sig nya saker så jag tar vara på det. Det vi jobbar på nu är att backa, gå slalom mellan mina ben, trampa på lock och röra sig runt en pall. Det mesta kommer vi att behöva i framtiden i agilityn eller i rally-lydnaden.

I december gick jag faktiskt tillbaka till jobbet en sväng. Jag har nu jobbat 4 timmar om dagen fram till operationen. Var väldigt skönt att komma tillbaka men jag hann inte riktigt med allt jag hade tänkt. Att stå på sal var inget jag kunde göra så mycket. Lite har jag kunnat men mest har jag skrivit listor samt räknat på sparförslag. Sparkraven är rätt stora, 2,9% om jag inte missminner mig. Det betyder lång semester för några av oss. Har jag tur så kan jag ta 6 veckor semester i sommar. Vore ju helt underbart måste jag säga!

Nu börjar äntligen axeln lugna ner sig så nu är det nog dags att pallra sig tillbaka till sängen.
Ha det gött! L.